så är det.

jag sitter här alla sover, barnen somande 18.30 båda två och nu sover de andra två i soffan framför tvn. Det rä som vanligt.
jag har ätit mer än någonsin, min plan funkar inte alls, jag är lite misslyckad och har ingen karaktär för tillfället. JAg får inte fram det där lilla extra som måste fram för att det ska gå. Jag känner att jag jag är glad och behöver min energi för att få ihop allt som ska funka, men snart snart hoppas jag att du kryper på mej bakifrån och överaskar mej med att jag ska få känna lusten till att ta tag i det här.
jag känner mej just nu glad över att jag har några i min närhet som jag tycker är så fina och jag gillar er.