Vi begav oss idag till panduro för att handla lite pysselsaker för boris födelsedagspengar från farfar. Det började bäll skapligt barnen bråkade och drog i varann som vanligt i hallen och ingus skulle inte lägga ifrån sig en legotidning och det blev lite krig men iväg kom vi. Vi gjorde det vi skulle och boris började bli lite mer vild när vi handla mat men jag andades några gånger och sa till boris på skarpen att han inte fick köra ingo i vagnen i 110 km i timmen på Willys, en unge glodde så dant på mig när jag sa tilll boris så jag hade lust att säga till henne med. Nu till det väsentliga, Vi skull äta mat. Boris börjar redan i kön att vara uppkäftig och låtsas som han inte förstår mig och kan inte bestämma sig vi drar hela ekopaget framåt och glömmer såklart brickor, bestick och glas. Han ställer fram allt åt oss och går i omgångar mot bordet som boris gapar om att vi ska ta, skönt nog är det ganska nära. Hämtar mat och tar av ungarna, ingo sitter som en mupp istolen helt yrvaken, då börjar det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Boris illvrålar -Mammma det är varmt!!!!!!!!! Kan du blåsa jag kan inte blåsa, jag kan inte dela jag kan inte blåsa jag kan inte äta.....
jag står i kön igen för att hämta dricka som jag självklart glömmde när man skulle ta den. Jag ser hur dom brevid oss suckar och tittar lite på mig som varför står du där i kön när ungen din vrålar..och då menar jag verkligen vrålar. Jag går ur kön och delar hans mat och blåser lite på maten, det hjälper inte och han fortsätter, det hela håller på i ca en kvart och jag lovar det känns som tre dygn. Ingo målar bordet med lingon och försöker hela tiden peta på mannen brevid oss men sina klibbiga lingon fingrar. Försöker lugna boris några gånger i knät då jag vet att han till slut blir helt hysterisk och inte kan lugna sig men det hjällper inte. Till slut när jag börjar prata om pysslet utan att andas i ca 3 minuter så blir det tyst. Han äter brutalt mycket mat och hostar utan att hålla för munnen och berättar för alla att han har ont i halsen..hm....Boris försöker gräva sig in till hjärna genom näsan och med tydlig stämma säger han -MAMMA jag äter upp mitt snor!!!
jag börjar brutalt skratta inombords då jag igentligen tycker att hela händelsesförloppet är ganska skojig men jag förstår att inte riktigt alla andra gör det..och det är inte riktigt slut än ingo har ätit färdigt och vill självklart iväg och leka och han springer fort..haha...ja...sen tittar han på spårvagnar och fiser brutalt högt i mitt knä...jag hoppas att alla förstår att det var han och jag dör lite av skratt inombords..boris tar slutligen dom rivna morötterna och leker att det är mustach. Självklart tar vi inte bort brickan för det är en omöjlighet med matkassar och ungar, jag känner dom sura blickarna och inser att vi nog aldrig ska gå dit mer. Ibland är livet hårt men rätt så kul, när man har andats lite extra och torkat svetten så inser man att barnen utvecklas av trotts och att man som förälder genom att härda ut och vara bestämmd och låta utbrotten lägga sig känner sig rätt stolt!
